Som den sista dagen

Hej los bloggos! På nåt sätt känner jag mig typ lite nedstämd, I dont know why. Typ att det känns så konstigt med livet ibland. Alltså att det går så fruktansvärt snabbt. Jag har redan haft min första prao den här veckan men det känns som att det var igår jag satt och ba shit jag måste fixa en plats och det var 3 månader sen. Livet bara går och går och det finns inget jag kan göra för att sakta ner det lite. Jag antar att jag är typ ett kontrollfreak men jag vill inte tänka på att snart kommer vi alla vara döda, du som läser detta, jag och varenda enda människa. Det får mig att vilja gråta, seriöst, jag känner hur klumpen i halsen växer (kan bero på att jag känner mig extra känslig idag) men jag antar att det är bara nåt man får acceptera, jag menar det finns inget man kan göra. Fast en sak vet jag. Att om vi vill sluta vara rädda för döden så måste vi leva varenda dag som vår sista. Det gör verkligen inte jag, jag berättar inte för alla hur mycket jag älskar de varenda dag, så som jag kanske skulle. Jag gör inte allt det där som jag vill men inte vågar. Jag tror det är det som gör en männsika lycklig, fast missförstå mig inte med att man inte får ligga hemma och äta godis för DET är också något som är helt underbart. Och jag vet förresten helt säkert att när jag ligger på min dödsbädd så vill jag har gjort allt det där, jag vill ha sagt allt det där. Jag hoppas du också gör det. 
 kram /Tova
Publicerat i Allmänt